Hej!
I december 2016 flyttade Wille och Jojje hem till oss. Jag visste så fort jag såg dem, att de stulit mitt hjärta. Jojje var så rädd att han inte ville komma fram då. Wille var mest hungrig. När de flyttade hit, var de lite kaxiga och lekte ganska tuffa lekar med varandra. Min Målle som jag har sedan tidigare, var rädd för dem. Men samtidigt nyfiken. Hösten 2017 flyttade kattungen Yuno hit. Och han är en charmig spelevink. Med tiden har en sammanhållen och sammansvetsad flock formats. Alla fyra katterna är otroligt tillgivna och kelsjuka. Jojje och Wille kommer ofta till oss i sängen och vill kela med oss. Wille hade en period i vintras då han var osäker och svartsjuk på sin bror. När jag ville kela med honom, bitmarkerade han. Vi tog hjälp av en tjej, som kan prata med djur. Det var det bästa vi har gjort! Wille är helt förändrad i dag. Lugn, trygg och tillfreds med livet. Nu ligger han hos mig i soffan igen och myser. Sitter jag i min fåtölj kommer han och lägger sig i min famn.
Akutgruppen tackar för hälsningen, så roligt att höra från de kissar som fått ett eget för-alltid-hem. 😻
Jojje i torktumlaren, Jojje på bänken och i handfatet, Wille i min famn, Målle och Wille i soffan och på den perfekta utkiksplatsen ovanpå kartonger med kattsand.
Visst är det där två av Kias ungar? Vad fina de är!