Om oss

Akutgruppen är en allmännyttig ideell förening med säte i Stockholm.

Som medlemmar i Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT) följer vi deras riktlinjer som erkänner alla katters lika värde och rätt till ett gott liv. Därför har Akutgruppen en no-kill-policy, vilket innebär att vi aldrig avlivar katter på grund av skygghet eller höga vårdkostnader. Varje katt får den tid och det utrymme den behöver för att blomstra och visa sitt sanna jag.

Vår policy och ideologi, som tydligt framgår av våra stadgar, är att endast svårt sjuka eller skadade katter får avlivas, och då alltid i samråd med veterinär.

Vi har tillstånd enligt 6kap 4§ djurskyddslagen

Vår Historia

Akutgruppen bildades den 25 september 2003 efter att flera engagerade personer från Stockholms katthem lämnade föreningen för att fortsätta ett infångningsprojekt i Husby. Allt började med ett larm om en koloni hemlösa katter under ett dagis i Husby, vilket avslöjade en fruktansvärd situation. Efter intensivt arbete tillsammans med ett bostadsföretag och Stockholms katthem fångades över trettio katter in. Vår förening växte och vi tog oss an fler projekt i Huddinge, Norra stationen, Tullinge och Sundbyberg. Dessa projekt var omfattande och många katter fick hjälp från kyla, svält och elände. Tack vare godhjärtade kattvänner har vi hittills kunnat hjälpa över 2000 katter till ett nytt hem.

Stockholm har ett allvarligt problem med hemlösa katter, uppskattningsvis 20 000-30 000 stycken. Dessa katter lever ett hårt liv och riskerar att skadas av djur, människor och trafik. Många dör en grym död genom svält eller kyla. Denna onda cirkel förvärras av att många katter går okastrerade, vilket leder till att ännu fler katter föds in i hemlöshet. Lyckligtvis finns det flera ideella organisationer i Stockholmsområdet som arbetar för att rädda dessa katter. Vad skiljer då Akutgruppen från dessa organisationer?

Tre huvudsakliga faktorer skiljer oss från andra föreningar:

  1. Vi prioriterar katter som kanske inte haft mycket mänsklig kontakt och som ibland behöver extra omsorg och resurser innan de kan adopteras som tama, sociala katter. Akutgruppen värnar om alla katter och vi tror att alla, oavsett temperament, har rätt till liv.
  2. Vi har ingen lokal där allmänheten kan besöka våra katter, eftersom de alla bor i sk. jourhem. Vi tror att katter trivs bättre i privata hem än i en lokal med många olika människor, både personal och besökare. En lugn och trygg miljö med regelbunden mänsklig kontakt är avgörande för att katterna ska bli sociala och trygga.
  3. Vissa föreningar avlivar katter som inte hittat ett nytt hem inom en viss tidsram för att ge plats åt andra. Akutgruppen avlivar dock aldrig friska katter, och vi kommer att vårda sjuka eller skadade katter så länge vi kan, även om det innebär höga kostnader.

Mår en katt som levt ute och inte haft så mycket kontakt med människor verkligen bra av att tas in?

Vi får ibland frågan om katter som levt i det vilda någonsin kan bli tama och trivas inomhus. Är det inte grymt att tvinga en vild katt till fångenskap?

Många blyga katter har funnit kärleksfulla hem hos oss. De flesta blir tama och föredrar att stanna inomhus, även om de får gå ut. Vissa tar längre tid att anpassa sig, men få blir aldrig tama. Katter som alltid behöver vara utomhus får hem med tillgång till utomhusmiljö. De flesta katter som kommer till oss är nöjda med att slippa gå ut.

En viktig fråga är om en katt måste vara en “knäkatt” för att må bra och för att en människa ska kunna uppskatta dess underbara väsen. Vi anser att ett tryggt liv inomhus med daglig kärlek, mat och värme är betydligt bättre än ett liv utomhus med kyla och svält.

Hur vi arbetar?

Förutom att arbeta med kattinfångning och fungera som kontaktpersoner för katterna har vi en rad andra uppgifter, såsom att hitta nya jourhem, chaufförer och ansvarsfulla hem, sprida information och driva kampanjer. Vi syns även på olika evenemang och utställningar. Läs mer om hur du kan hjälpa och stödja oss här.

Att arbeta med hemlösa djur innebär att man ibland ställs inför obehagliga situationer, det kan handla om sjuka, skadade, döende eller döda djur.

Vi har valt att beskriva vårt arbete så ocensurerat som möjligt, då vi anser att det är viktigt att visa hur djur kan ha det i verkligheten. Det medför dock att det förekommer bilder och texter, som kan uppfattas otäcka och obehagliga och vi varnar känsliga läsare för detta i sådana fall.

Längst ner på denna sida kan du läsa den tragiska historien om Tess och förstå varför vårt arbete är viktigt. Historien om Lilla Tess är en av många kattärenden vi valt att återberätta där vi tyvärr inte hann rädda dem i tid.

Infångning

Vårt arbete börjar ofta med tips från allmänheten, andra kattföreningar, polis och andra om kattkolonier, katter i nöd eller hem där polis beslutat att beslagta katter. Vi åker till platsen och utvärderar situationen genom att prata med personer i närheten om katternas matning och deras kunskap om dem. Ibland handlar det om tama katter som vi enkelt kan ta hand om, förutsatt att de inte verkar ha någon ägare. Men eftersom vårt primära fokus ligger på katter med begränsad mänsklig kontakt är vårt arbete oftast mer komplicerat än så.

Att fånga katter med fälla är oftast effektivt om vi lockar med något oemotståndligt för en hungrig katt. Sedan väntar vi på avstånd, vilket kan bli en lång och tråkig process. Ibland måste vi åka därifrån utan katt och återkomma en annan dag. Det är avgörande att övervaka fällan för att förhindra att katten sitter instängd i flera timmar, då det är extremt stressande och kan leda till skador när den försöker ta sig ut. När fällan slagit igen täcker vi över den för att minska stressen och kör så fort som möjligt till dess jourhem.

Arbetet efter infångning

Efter att katten blivit infångad kontrolleras först om katten är id-märkt och registrerad – är den inte det eller ägaren ej går att nå skjutsas den till en privatperson som öppnat sitt hem för en behövande katt.

Vi kontrollerar att katten inte är skadad och bokar sedan tid hos veterinär för hälsokontroll, kastrering, ID-märkning och vaccination. Detta görs så snart som möjligt efter infångningen för att katten ska slippa genomgå dessa skrämmande procedurer flera gånger. På så sätt kan katten återhämta sig och för lite mer blyga katter påbörjas socialiseringsprocessen i jourhemmet.

Vissa katter har aldrig varit inomhus och det är en stor omställning för dem. Alla katter är individer och hur lång tid det tar för dem att bli tama varierar, men i ett lugnt och tryggt jourhem, gärna med tamkatter, kan katten göra stora framsteg snabbt. Som jourhem är det viktigt att ha tålamod och glädjas åt framstegen. Hur länge katten stannar i jourhemmet beror på hur fort den blir tam och hur lång tid det tar att hitta ett permanent hem.

Vårt mål är alltid att hitta permanenta hem åt våra katter. Vårt arbete med dem avslutas med att vi följer dem till deras nya hem och gör uppföljningar för att säkerställa att de anpassar sig väl.

Allt vårt arbete sker ideellt, på vår fritid. Vår enda, men enorma!, belöning är att bevittna hur en rädd katt gradvis bygger upp tillit till människor och finner trygghet i en säker miljö, långt ifrån den misär den kom ifrån. Att följa en katt till sitt nya hem och sedan ta emot positiva uppdateringar från dess nya hussar och mattar är en otrolig källa till glädje.

Vad hände sen?


Historien om Tess

Lilla Tess fångades in ute i Åkersberga tillsammans med flera andra katter. Direkt när hon kom till sitt jourhem märktes det att Tess var tam och social vilket tyder på att hon haft ett hem någon gång i tiden. Hon fann sig snabbt tillrätta och visade sig vara en mycket kelig kattflicka. Men plötsligt blev Tess akut sjuk.

Jourhem kontaktade oss och vi fick åka ut och hämta henne. I ilfart åkte vi akut in med Tess till Evidensia Södra Djursjukhuset, hon var då knappt vid medvetande. Eftersom vi absolut ville ge Tess en chans att klara sig skickade vi henne på röntgen.

Varken veterinären eller vi trodde våra ögon när vi fick se bilderna; långt ned i Tess matstrupe, bara någon centimeter från hjärtat, satt en fiskekrok! Hon måste varit så utsvulten när hon levde ute att hon svalt kroken med en fisk hon hittat, eller kan det vara så illa att det är någon som medvetet gömt fiskkrokar när man matat henne?

Tess var så dålig att hon knappast hade klarat en operation, dessutom hade operationen gett henne men för livet. Det fanns inte något alternativ än att låta Tess få somna in. På grund av att någon människa varit oaktsam så har Tess fått betala med sitt liv.

Tänk hur många andra katter som finns där ute som riskerar att gå samma öde till mötes. Tess fick somna in humant, omringad av enorm kärlek, och slapp plågas till döds i ensamhet.

Alla katter har inte den turen …