Izzie

Izzie född 2020-04-01
Kön: Hona
Socialt: Kelen, tam, kattvan
Päls: Svart
Hälsostatus: u.a.
Kattkompis: Arizona
Övrigt: Vill bo i ett barnfritt hem.

Adoptionsvillkor

Intresseanmälan

Izzie gick hemlös tillsammans med andra katter i en kattkoloni och hon kom till föreningen med kompisen Arizona och två stora ungar, April och Amelia. Tjejerna flyttar gärna ihop till ett lugnt och tryggt hem där de får utvecklas i sin egen takt. Izzie är en jättesöt tjej, lite mindre än Arizona hon bor i jourhemmet med. De leker fint både tillsammans och var för sig, eller sover i sovtunneln. Höjdpunkten på dagen är frukost och middag, de älskar blötmat och kattmjölk och jamar försiktigt och går i cirklar runt fötterna när maten serveras.

Från skygg till trygg!!!
I början var de båda väldigt rädda och gömde sig bakom tvättmaskinen och soffan första veckorna. Sedan dess har de successivt blivit modigare ju mer de litar på jourhemmet. Izzie tycker även om att lägga sitt lilla huvud i jourmattes hand och sova, hon spinner högt när hon blir klappad och kliad under hakan.

Uppdatering 20210914 – jourhem uppdaterar
Izzie är en otroligt vänlig själ. Hon är försynt och lite blyg, men när hon kommer upp i soffan hos mig på kvällarna och stryker sig mot händerna, spinner för fullt och rullar runt medan jag klappar på både rygg och mage, förstår man att det döljer sig en kärlekstörstande liten kattflicka där. När hon blir väldigt kelig dreglas det en hel del och små lovebites får man räkna med. Hon vill gärna vara med, men man får gå lugnt fram med henne och bjuda in henne till både lek och mys men inte pressa henne. Varje morgon när klockan ringer hoppar hon upp i sängen för att mysa lite innan det serveras frukost. Izzie älskar blötmat och kattmjölk, framförallt på morgonen får man se upp så att man inte snubblar på henne, då hon går åttor mellan fötterna. Det är även då hon ”pratar”, ibland kommer det ett litet hest ljud, ibland en liten jamning och ibland öppnar sig bara munnen – oavsett är hon bedårande gullig. På kvällarna brukar hon och kompisen Arizona jaga varandra och brottas, ibland är Arizona lite för hårdhänt och då backar Izzie. Hon leker gärna med små möss och bollar samt jagar pinnar med snöre och fjädrar på. Att ligga på balkongen och sola är inte helt fel det heller.

Uppdatering 20210908 – jourhem berättar
Flickorna växer både i storlek och trygghet. Har blivit ena riktiga kelgrisar som kommer och möter vid dörren när jag kommer hem och ska bli klappade ordentligt innan jag får komma in. Om folk bara förstod vilka gullegrisar dessa flickor är, skulle adoptörerna köa för att få ta hand om dom.

Uppdatering 20210424 – jourhem berättar
Flickorna har varit hos mig sedan mitten av mars när de kom från Skåne. Som jag förstod det så har de levt i en förvildad kattkoloni och har antagligen inte haft någon kontakt med människor. När flickorna kom till mig var de väldigt rädda och gömde sig bakom tvättmaskinen och soffan första veckorna. Sedan dess har de successivt blivit modigare ju mer de litar på mig. Nu kommer de upp och lägger sig bredvid mig i soffan och tycker oftast att det är väldigt mysigt att bli klappad och kliad under hakan, då spinner de högt. Izzie tycker även om att lägga sitt lilla huvud i min hand och sova. På tal om sova så har Arizona börjat hoppa upp i sängen på nätterna, ibland ligger hon där en stund och andra gånger jagar hon mina fötter, dock väldigt försiktigt.
De har även börjat leka, både tillsammans och själva. Små lurviga möss är kul, likaså en boll fäst på ett snöre och pinne som jag ska hänga ned i lektunneln. Lektunneln är dessutom en perfekt sovplats.
Höjdpunkten på dagen är frukost och middag, de älskar blötmat och kattmjölk och mjauar försiktigt och går i cirklar runt mina fötter när maten serveras.
Flickorna har som sagt utvecklats väldigt mycket sedan de kom hit, men de är fortfarande väldigt blyga för både mig, men framförallt andra människor. Plötsliga och höga ljud tycker de inte heller om och jag får inte lyfta upp de. Alla rörelser måste vara lugna och kontrollerade och vi har ”pratat” mycket med varandra genom att blinka. Jag är övertygad om att de kommer att utvecklas ännu mer och jag tror att de kommer att trivas bäst hos antingen någon som bor själv alternativ hos två personer, men ingen barnfamilj. Det behöver vara i en lugn och trygg miljö där de får utvecklas i sin egen takt.