Här är du:



Berättelsen om Pona


En dag ringde det på Akutgruppens akuttelefon. En katt hade dykt upp och upphittaren hade tagit in den men kunde tyvärr inte behålla henne. Pona som jag döpte henne till fick komma hem till mig. Hon var ruskigt mager, hade en väldigt svårbehandlad öronskabb och gick lite konstigt. Hon verkade inte ha ont någonstans så jag började med göda upp henne och behandla skabben samt avmaska.

När Pona började få lite hull åkte vi till veterinären för att kolla upp varför hon gick så lustigt. När veterinären klämde på henne skrek hon och förvandlades från en kelig liten kattunge till ett förbannat monster. Jag insåg att hon förstås måste ha väldigt ont även om det inte märkes i vardagen.

Vi åkte till en större veterinärklinik och röntgade lilla Pona. Nu hade jag börjat bli riktigt fäst vid katten som följde mig som en hund i hasorna hela dagarna och stod innanför dörren och jamade varje gång jag kom hem. Hon kunde till och med avgöra om det var min bil eller någon annans som rullade in på uppfarten. Vi röntgade och veterinären såg väldigt konfunderad ut.

Det visade sig att Pona, en liten kisse på max ett år hade två felläkta frakturer på bäckenet, skolios, en kotförskjutning i svansen och artos. Bäckenet hade förstås
läkt ihop så det inte var helt rakt. Tårarna började nästan rinna när veterinären började sin mening med ”den här katten mår nog bäst av att få....”(..smärtstillande! Pjuh!). Varken jag eller veterinären kunde tro hur hon kunnat gå ute så länge med de här frakturerna (eftersom skabben var så svårbehandlad och hon var så mager måste hon ha gått ute ett tag) utan att ge upp.

Jag kunde förstås inte lämna ifrån mig min älskade Pona. Hon verkar inte ha speciellt ont utan jagar omkring som en tok, spinner så fort man pratar med henne och svarar med ett kurr varje gång man ropar på henne. När jag ska duscha måste katten med in i badrummet, annars slänger hon sig på handtaget tills man öppnar. Hon sover på mig om nätterna, och det spelar ingen roll om jag ligger på mage, rygg eller sidan. Hon dansar på två ben när det erbjuds skinka och hon kan slå kullerbyttor. Pona kommer förmodligen inte bli så gammal som en katt normalt blir eftersom hon har så mycket skador, men både hon och jag är så innerligt tacksamma för att hon hittade till mig och för den tid vi får tillsammans.

Tänk på att hålla din katt som innekatt om inte området erbjuder bra utemöjligheter! Pona har förmodligen blivit påkörd eller ramlat ned från en balkong.

/ Malin




Fler artiklar

Dela




Vi behöver ett hem



Junior

Lucas

Snucke

Minja

Smurfen

Milla


Artiklar

Antal besökare

Totalt: 2263267
I dag: 621



Jourtelefon: 070 402 76 12



Vi stöder Akutgruppen

Plusgiro: 58 84 73-9
Bankgiro: 727-2982
Alla pengar går oavkortat till nödlidande katter!
Org.nr: 802458-0287


[Akuthem] [Administrera] [Sitemap]
© 2009-2013 Akutgruppen - Design Roland Johansson efter en idé av Niklas Wanjura