Här är du: Hem/Katter/Våra Katter/


Min lilla Alva

Datum: 2012-07-01
Alva kom till mig klockan elva på kvällen den 21/4. Hon fräste lågt en gång vid lämnandet och gick ganska lungt och la sig under soffan. Min första känsla var att hon mitt i all stress och tumult snabbt kände sig trygg och mådde gått av att komma hit. Och som jag hade väntat på henne! ;) Dagen efter går hon varken på lådan eller rör maten. Den tredje dagen när jag kommer hem från en lång dag på jobbet, ser jag att hon har druckit. På kvällen häller jag upp ny blötmat och till min stora glädje är skålen helt tom på morgonen. Efter det äter hon bra och går på lådan, men jag ser henne sällan och låter henne vara. Efter ytterligare några dagar börjar hon röra sig i lägenheten medan jag är uppe och verkar inte störas eller bli rädd av mitt dataknappande. Våra blickar möts och sen hoppar hon upp i fönstret som efter det blir hennes egna ställe där hon får vara alldeless ifred. Jag fortsätter med samma lugna sätt och ger henne all den tid hon behöver för att landa och förstå att jag inte vill henne illa. Känslan av att hon känns trygg och tycker om att vara här förstärks för varje dag och nu kan hon sitta kvar på sin plats när jag går upp och gör en kopp kaffe eller fixar i köket. Natten till Sön den 29/4, en vecka efter hennes ankomst, kommer Alvas små bebisar till världen, mellan kl 03:00-ca 4:30. Det blir en omtumlande födelse men allt går bra. Jag har varit med om kattfödslar tidigare och även då med skygga katter, men det här blev en ny situation för mig. Jag visste ju att hon var dräktig men när första gälla ljudet av en liten kattunge kom tog det mig ett bra tag att förstå att ljudet kom från under soffan och att hon höll på att föda. Det var svårt under hela födelsen, trots min erfarenhet, att veta om jag hjälpte eller stjälpte. Svårt att avgöra när det är dags att ingripa, eftersom man helst inte vill göra det. Speciellt inte när Alva var så pass skygg. Hon låg och upplevdes helt apatisk, med navelsträngen inte avbiten och en blöt och kall liten krabat gallskrikande 30 cm ifrån henne. Efter fyrtio min ringde jag akutjouren och fick vägledning och en timma senare kom han med ersättningsmjölk. Fyllde varmvattenflaskor och rengjorde och värmde kattungarna och la dom i en låda som jag förberett och gick och la mig igen så att hon skulle få ny chans att ta sig an ungarna. Lämnade lägenheten på morgonen nästa dag och var borta flera timmar och när jag kom tillbaka hade hon fortfarande inte tagit sig an dom. Så jag använde nappflaska, ersättningsmjölk och värmeflaskor de första två dygnen och det svåra efter de första två dygnen var att släppa tanken på om jag gjorde rätt som ingrep. Men i efterhand och tillsammans med min tidigare erfarenhet med nyfödda kattungar vet jag att de behöver bli varma och bli diade relativt fort och jag känner att jag fattade helt rätt beslut och tror inte alla hade överlevt om jag inte gått in. Efter två dygn börjar hon dia ungarna och även om jag tycker att hon inte är med ungarna och diar så ofta som nyblivna kattmammor brukar så kan jag äntligen pusta ut. ;) Under månaden som följer så växer ungarna som de ska och jag upplever att de alla mår väldigt bra! Alva också! Hon fortsätter att bli tryggare och tryggare och börjar vistas närmare och närmare mig. När ungarna är ungefär drygt fyra veckor gamla så börjar de få lite blötmat och dagen efter så går de duktigt på lådan och har gjort så sedan dess. Alva kan nu sitta i köket och på vardagsrumsmattan när jag ser på tv och är trygg med att man kommer nära när jag ska hälla upp mat. För drygt en vecka sedan började hon äta små västerbottensbitar ur min hand och dagen efter kunde jag klappa henne medans hon åt. Hon fräser emellanåt till men flyttar sig inte en tum så det känns som att hon bara bekräftar för sig själv att det är tryggt och säkert. Hon har gjort otroliga framsteg på kort tid och rör sig tryggt omkring mig. Jag tror att mitt ständiga lugn och sätt med henne och den trygga och lugna omgivningen som existerar här i mitt hem har gjort att hon gått framåt så snabbt. Hon har fått ta den tid hon behöver och jag har aldrig stressat henne att göra något för att jag ska känna mig som en lyckad matte! Att hon slutligen hamnar i ett lika kärleksfullt och tryggt hem som hon har landat i här betyder allt för mig! Det är trots allt min lilla Alva! ;)
 

Äldre dagböcker för Alva:
2014-02-23 Min vackra lilla ängel!
2013-08-04 Söndags eftermiddagsmys med alla gosar!
2013-08-04
2013-07-27 Alva älsklingen!
2013-07-27
2012-11-11 Jag vill lyfta fram en prinsessa...
2012-08-25 Utforskandet av nya marker!
2012-07-09 Hennes framsteg
2012-07-01 Min lilla Alva

<< Tillbaka till Alva


Dela




Det här är några av de
katter som behöver hem,
klicka här för att se fler.




Artiklar

Antal besökare

Totalt: 3274151
I dag: 970



Jourtelefon: 070 402 76 12



Vi stöder Akutgruppen

Swish: 1236931729
Plusgiro: 58 84 73-9
Bankgiro: 727-2982
Alla pengar går oavkortat till nödlidande katter!
Org.nr: 802458-0287


[Jourhem] [Administrera] [Sitemap]
© 2009-2013 Akutgruppen - Design Roland Johansson efter en idé av Niklas Wanjura